Fortsätt till huvudinnehåll

MR vecka III


Före undersökningen när patienten sitter i väntrummet får den läsa igenom och kryssa i alla kontraindikationer för MR. Det är en lång lista med frågor om metaller och implantat i kroppen, allergier, tidigare operationer och nuvarande medicinering och sjukdomar. Det hände ofta att de rörde ihop ja och nej svar pga nervositet inför undersökningen. Men personalen brukade gå igenom alla frågor muntligt före undersökningens start. De får också signera ett medgivande om att bli undersökta med magnetkameran och kontrastmedel och om att de hade förstått möjliga risker.




När det gäller ergonomin märkte jag att både teknikerna och assistenterna är bättre än personalen i Sverige. De låter patienten komma upp ur sängen och lägga sig själv och hjälper till bara i extrema fall. Resultatet blir att patienterna får hitta ett sätt att sköta sig själv, upplever större självständighet och personalen får ha hälsan i behåll. Detta är något som jag känner att personalen i Sverige kan bli bättre på, att låta patienter klara sig själva så långt som det är möjligt och inte inhabilitera dem i tron att de hjälper till. När en patient behöver förflyttas från säng till undersökningsbord ser personalen till att vara tre eller fyra som drar. Inte en enda gång såg jag att de skötte det själva. Här finns inga ursäkter som tidsbrist och att patienten är liten och lätt trots att de har samma belastning som i Sverige och mycket mer press på att leverera pga konkurrens.




Lunch på Hospital da Luz

Luncherna på sjukhusrestaurangen, med ett överkomligt pris på 4.30 euro för personal och studenter, var alltid dagens höjdpunkt.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hospital São Francisco Xavier

Sista delen av vår praktik blev vi placerade på ett sjukhus utanför city. Sjukhuset São Francisco Xavier är statligt ägt och ligger i Belem, kallas också för konstens sjukhus pga av den konstnärliga inredningen och bildgallerian i korridoren. Vi praktiserade inom slätröntgen på akutverksamheten. Den fungerar så att patienter med akuta skador kommer in till akuten där en sjuksköterska sköter triageringen och skickar patienten till rätt avdelning efter den initiala bedömningen. Patienten med skelettskador skickas omedelbart till väntrummet till slätröngen. Här behövs ingen remiss. Undersökningen läggs upp i RISet utan mycket klinisk information. Ofta står det endast trauma och teknikern har ansvar över att ta reda på var det gör ont och vad det är för kroppsdel som ska undersökas. Efter undersökningen görs heller ingen dokumentation. Bilden skickas till akutläkaren eller ortopeden som kommer träffa patienten efteråt och bestämmer behandlingen utifrån det de tolkat ...

Slätröntgen på Hospital da Luz

Största delen av vår placering sker på Hospital da Luz, ett privat storsjukhus i Lissabon som ägs av Luz Saúde.                                                              Hospital da Luz i Lissabon Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så har patienterna med sig sin egen remiss, oftast står det ingen anamnes, endast önskad undersökning och antal projektioner. När patienten kommer in frågar man födelsedatum och stämmer av med bokningen, var i kroppen det gör ont och anledningen till att patienten ska undersökas. I början fick vi stöd av våra handledare genom att de kommunicerade med patienten medan vi fick ställa in. Sedan blev vi tvungna att lära oss några fraser på portugisiska för att kommunicera med dem, det är inte lika vanligt här som i Sverige att folk talar engelska. Här tas det färre bilder: hand, 2 projektioner:...