Hospital São Francisco Xavier

Sista delen av vår praktik blev vi placerade på ett sjukhus utanför city. Sjukhuset São Francisco Xavier är statligt ägt och ligger i Belem, kallas också för konstens sjukhus pga av den konstnärliga inredningen och bildgallerian i korridoren.

Vi praktiserade inom slätröntgen på akutverksamheten. Den fungerar så att patienter med akuta skador kommer in till akuten där en sjuksköterska sköter triageringen och skickar patienten till rätt avdelning efter den initiala bedömningen.


Patienten med skelettskador skickas omedelbart till väntrummet till slätröngen. Här behövs ingen remiss. Undersökningen läggs upp i RISet utan mycket klinisk information. Ofta står det endast trauma och teknikern har ansvar över att ta reda på var det gör ont och vad det är för kroppsdel som ska undersökas. Efter undersökningen görs heller ingen dokumentation. Bilden skickas till akutläkaren eller ortopeden som kommer träffa patienten efteråt och bestämmer behandlingen utifrån det de tolkat på bilderna. Läkarna kan också besluta att utreda vidare och skicka patienten till CT:n. Enligt teknikerna tar läkarna kontakt med radiolog för hjälp med att granska bilderna om de har frågor eller är osäkra på det de ser.

De första 2 dagarna hade bländarljuset på röntgenlabbet slocknat. Phillips hade precis förlorat avtalet om att sälja sin utrustning till röntgenavdelningarna på sjukhuset mot en annan konkurrent och deras tekniker hade ingen brådska med att komma och byta lampan. Eftersom detta är det enda labbet på avdelningen kunde inte det stängas ned i. Så röntgenteknikerna fick arbeta helt i blindo. Lösningen blev att blända ut hellre lite för mycket än för lite. Första dagen var jag lite motvillig att göra undersökningar men eftersom reparationen dröjde så länge så fick jag ge mig och köra blint. Det kändes otroligt fel men bilderna blev hyfsade (se själva bilden till vänster).

Placeringen på detta sjukhus gick otroligt bra tack vare personalens fantastiska bemötande och vänlighet. Vår kliniklärare Zé var så tillmötesgående med allt så att vi kände oss som hemma, om inte bättre, förlåt Sverige. Efter denna vecka avslutar vi vår praktik för alla goda ting har ett slut och så även denna resa. Snart flyger jag hem...