Sista delen av vår praktik blev vi placerade på ett sjukhus utanför city. Sjukhuset São Francisco Xavier är statligt ägt och ligger i Belem, kallas också för konstens sjukhus pga av den konstnärliga inredningen och bildgallerian i korridoren. Vi praktiserade inom slätröntgen på akutverksamheten. Den fungerar så att patienter med akuta skador kommer in till akuten där en sjuksköterska sköter triageringen och skickar patienten till rätt avdelning efter den initiala bedömningen. Patienten med skelettskador skickas omedelbart till väntrummet till slätröngen. Här behövs ingen remiss. Undersökningen läggs upp i RISet utan mycket klinisk information. Ofta står det endast trauma och teknikern har ansvar över att ta reda på var det gör ont och vad det är för kroppsdel som ska undersökas. Efter undersökningen görs heller ingen dokumentation. Bilden skickas till akutläkaren eller ortopeden som kommer träffa patienten efteråt och bestämmer behandlingen utifrån det de tolkat
Under hela min placering fick jag rotera dagligen på avdelningens fyra MR-labb varav två har 3 Tesla maskiner och de andra två 1.5 Tesla. Eftersom det kördes lite olika undersökningar på de olika labben var det spännande att komma till praktiken varje dag. Jag fick se alla möjliga undersökningar man kan tänka sig och skapa positioneringar för några av de mest förekommande som ryggrad, axel- och knäled. Allting kändes nytt och spännande under hela den 4 veckor långa MR-placeringen, trots att jag hade hört från bl.a. klasskamrater att det kunde bli långtråkigt och monotont på MR. På 3 Tesla är det bättre att göra neuro- prostata, bröst och muskuloskeletala undersökningar. 3 Tesla maskinerna levererar bättre kvalitet på bilderna men är känsligare för fälthomogenitetsartefakter. Den långsammare tempot på MR gjorde också att jag fick långa förklaringar till mina frågor om säkerhet, läkemedel, MR-fysik och sekvenser. Lungmetastaser All personal var otrolig